Restaurering av vintagevagnar åt ett turisttåg i Spanien

Av: Juan Manuel Miranda, MADERA-SOSTENIBLE; Videoredigering och produktion: Ignacio González, UTOPIA FILMMAKERS

Passagerarvagnar i trä av denna modell tillverkades i Spanien fram till 1930-talet. Totalt byggde man 406 stycken vagnar, som sedan användes som tredjeklassvagnar på passagerartåg längs Spaniens kust. När vagnar i metall introducerades var järnvägsbolagen ovilliga att beställa dem, eftersom somrarna i Spanien är varma och trävagnar är enklare att hålla svala.

1972 slutade man erbjuda tredjeklassplatser åt passagerare och företagen stod inför ett val – att uppgradera trävagnarna till andraklass eller sluta använda dem. Men att uppgradera var för dyrt och syftet med vagnarna hade ändrats. De blev till bostäder, en mobil verkstad, en butik, en skola. En används till och med som mötesrum på RENFE Viajeros kontor.

På 80-talet återintroducerades trävagnar med turisttåget ”Strawberry Train” – en förstklassig resa i vintagevagnar från Madrid till Aranjuez och tillbaka förbi många av Madrids attraktioner.

”Strawberry Train” består av fyra passagerarvagnar och ett lok . Men tidens tand samt fukt förstörde gradvis strukturens träelement, och därför behövdes en fullskalig restaurering.

”Vi stötte omedelbart på ett problem: vi behövde ritningar av vagnarna, så att den person som skulle reparera dem kunde återställa vagnarna och samtidigt bevara dess ursprungliga design”, säger Juan José Peña, teknisk specialist på RENFE Viajeros. ”Vi utgick från Rigastadgan, som å ena sidan säger oss att syftet med restaureringen är att bevara och uppvisa betydelsen av kulturarvet, och å andra sidan att äktheten måste bevaras i processen (detta gäller även val av metod, design, material och tillämpning), vilket vittnar om betydelsen av detta objekt.”

Där de ursprungliga ritningarna visade att träet skulle vara ek, användes ek. I andra fall, där ritningarna stipulerade att den yttre beklädnaden skulle vara i teak, som för närvarande inte är tillgängligt, användes trä med liknande egenskaper: ”iroko”, även känt som ”afrikansk teak”.

”Vi öppnade upp insidan av dessa vagnar utan att veta vad som väntade oss. Det enda vi hade att gå på var ritningar, för själva vagnarna var ju nästan hundra år gamla.

De fyra vagnarna till ”Strawberry Train” byggdes 1920, 1923, 1927 och 1929 av olika tillverkare, så de skilde sig i design. Det är den senaste, mest moderna vagnen som visas i videon. Intressant nog var det den äldsta vagnen (från 1920) som var i bäst skick.

För det här projektet bad man träarbetaren Emilio González Rodriguez att arbeta med vagnarna, och då särskilt med att tillverka träelementen. Han anlände till RENFE Viajeros verkstäder med sitt mobila Wood-Mizer LT20.

”Jag är ett Wood-Mizer-fan! Den här maskinen är min bästa assistent”, säger Emilio. ”Jag kunde använda mitt sågverk för att göra det mesta av arbetet med att restaurera vagnarna.” Wood-Mizer-sågverket sågar inte bara stockar. Maskinen gör också mycket exakta skär, vilket är jätteviktigt när man tillverkar separata detaljer. Jag sparade in mängder av både trä och tid.”

LT20 har en inbyggd enhet som sparar inställda brädmått i mikroprocessorminnet, så att maskinen kan köras både flexibelt och snabbt.

I början av projektet användes 16 balkar för en vagn. Men allt som allt använde jag kanske 40. Emilio gjorde delar till alla fönster och fönsterluckor – tjugo i varje vagn. Sedan fortsatte han med interiördetaljer: handtag, ledstänger, räcken, golvbrädor. ”Och vet du vad som är viktigt för mig? Att jag gjorde det själv! Ett typiskt sågverk skulle som minst kräva att någon ytterligare person var inblandad.”

Emilios sågverk är godkänt för vägtransport. ”Eftersom mitt Wood-Mizer har en dieselmotor körde jag bara dit det med bilen. Alla blev förvånade och sade: ”Det här är precis vad vi behöver!”

”Det här är en snabb och exakt maskin som kan hålla en livstid om du tar väl hand om den. Den är perfekt för en hantverkare. Du kan använda den i verkstaden och lite var som helst. Wood-Mizers återförsäljare i Spanien lärde mig hur jag skulle använda den. Jag kan alltid ringa till dem om jag har några frågor”, förklarar Emilio.

Projektet omfattade även restaureraren, Andrea Novosad. Hennes uppgift var att restaurera de bevarade elementen. Hon behandlade också trädelar med trägenomträngande konserveringsmedel, färgmatchade med hjälp av färgämnen och gav dem en fin finish. Processen var likartad för delarna i metall – den innefattade slipning och målning med rostskyddsmedel och skyddande emalj.

”Nya delar tillverkades med hjälp av Wood-Mizer-sågverket. Mitt jobb var att skydda dem, måla dem och ge dem en fin finish”, säger Andrea. ”Det fina med dessa vagnar är att de har en fantastisk ingenjörskonst bakom sig. Detta är inte bara lådor täckta med trälameller. De har väl genomtänkta system som behövde förstås och bevaras. Det är en otrolig tur att dessa gamla vagnar inte har gått förlorade!”