Wood-Mizer-sågverk sågar svarteksstockar

 

Efter tvåtusen år under vatten togs ekstocken upp, sågades i bitar och torkades. Den har blivit till ett helt underbart och mycket värdefullt material, och kan nu leva vidare under ytterligare århundraden.

 

 

Förra året, under en muddring av Elbe-floden till söder om den tyska staden Hamburg, upptäcktes ett mystiskt fynd täckt av tung, blöt lera: en svartek. Det finns något magiskt över bara själva namnet. Omedelbart antog man att andra värdefulla stockar kunde hittas i närheten. Men först behövde man försäkra sig om kvaliteten hos detta svarta fynd.

När stocken levererades till ett sågverk i närheten, sa föreståndaren efter att ha sett det kraftigt deformerade och relativt korta stycket trä, att det inte finns mycket han kan göra åt saken. Det är omöjligt att såga en sådan stock, den kommer inte igenom sågverket.

 

 

Det var då Andreas Hünerfaut kom in i leken. Han är känd i regionen, inte bara som en virkestillverkare som nogsamt sågar stockar till sista biten även på svåråtkomliga avverkningsområden, men också som en specialist på att bearbeta stockar som vridit eller böjt sig.

När Andreas ställde i ordning sitt mobila LT40-sågverk från Wood-Mizer, stod det klart att han hade erfarenhet av att såga uråldriga, exotiska stockar såsom den bärgade svarteken från floden Elba. Detta formlösa stycke uråldrigt trä spändes fast på sågverksbänken, och en överraskande välbevarad kärna öppnade upp sig efter att antal skär.

 

 

Andreas var nöjd med hur mjukt och enkelt sågbladet sågade genom det mycket hårda träet. ”Wood-Mizer-sågverket visade prov på sina många goda egenskaper såsom mångsidighet och funktionalitet,” säger Hünerfaut. ”Även korta bitar bearbetas enkelt till olika sorters virke.”

 

 

Andreas Hünerfaut köpte sitt första LT40-sågverk för mycket länge sedan. Sågverket fraktades då med båt från USA. På den tiden krävdes det mycket mod för att våga ansluta sig till det relativt nya yrket – mobil sågverkare. Bland ägarna till Wood-Mizer-sågverk fanns då en enastående vilja att hjälpa varandra, vilket lever kvar än i dag. Hans första kunder var nyfikna lärare som ville hålla en betydelsefull lektion för sina elever, samt fastighetsägare som diskuterade denna nya bransch och dess möjligheter vid middagsbordet med familjen. Resten av hans framgång kom genom den klassiska mun till mun-metoden. Schweizaren Andreas Hünerfaut lämnade faktiskt sitt eget land för att lära känna världen lite bättre. I norra Tyskland gillade han inte bara landskapet och klimatet, utan också människorna. Därför slog han sig ned här och känner sig så pass hemma att han till och med tappat sin schweiziska dialekt.

 

 

Men låt oss återgå till svarteken. När det stod klart att träet var väldigt välbevarat, erbjöd Andreas Hünerfaut sin hjälp med att hitta andra stockar i flodområdet. Det var vinter och termometern visade -12 °C, och i denna fuktiga miljö kändes det ännu kallare än så. Arbetet utfördes med en liten kranbil. Till slut hade man lyckats dra i land 40 helt deformerade svarteksstammar.

Dendrokronologi är vetenskapen om hur man åldersbestämmer träd. Med hjälp av dess metoder kunde ”the Institute of Wood Science in Hamburg” uppskatta dessa svartekars ålder till mer än 2 000 år. Den största stocken hade en årsring som gick tillbaka så långt som till 221 f.Kr.

 

 

Under tiden sågades de bärgade stockarna och torkades i rena högar för att uppnå rätt fuktighetsgrad. Sådant virke säljs efter vikt i brädor av lämplig storlek. Det används för att göra knivhandtag, skrivverktyg, bänkskivor och instrumentbrädor åt premiummärken inom bilindustrin.

När Andreas svarar på en fråga om sitt yrke, säger han att han ser sig själv mer som en skogsbrukare än den bonde och hantverkare han faktiskt är. Hans erfarenhet är särskilt efterfrågad när kronan på träd ska tas bort. Det är ett farligt klätterjobb som kräver särskilda färdigheter. Det är vanligtvis en del av jobbet när man ska forsla bort och återvinna fällda träd. Då är så klart LT40-sågverket till mycket stor hjälp.

Efter en lång dag tar Hünerfaut ändå sig tiden att arbeta med uppfödning av irländsk boskap. I detta rymliga område mår djuren helt uppenbart väldigt bra.

 

 

Efter arbetet vilar Andreas Hünerfaut på en väldigt speciell bänk framför sin igloo av trä. Efter en undersökning med radiokol kunde man fastställa att träet som Andreas byggde bänken av är ungefär 8 000 år gammalt. Det sätter såklart en alldeles särskild guldkant på en kort och välförtjänt vilopaus.